White arkitekter: Social hållbarhet fokuserar på människan

Många pratar om social hållbarhet, men få vet vad det egentligen innebär.

– Inom arkitektur och stadsbyggnad menar vi att det handlar om att sätta människan i centrum. Att utgå från människors olika behov när vi planerar städer, eller en ny byggnad, säger Lise-Lott Larsson Kolessar, hållbarhetsansvarig i Stockholm och Hållbarhetsstrateg, White arkitekter.   

I sin roll som hållbarhetsansvarig på Whites stockholmskontor stöttar hon medarbetarna i alla projekt att jobba ännu mer hållbart. Hon är också projektledare för Södertörnsmodellen. Där möts kommuner, näringsliv och forskning förutsättningslöst – för att hitta nya sätt att samverka, utifrån kommunernas behov och med ständigt fokus på medborgarna.

Visionen med Södertörnsmodellen är att bidra till hållbara attraktiva städer genom att utveckla och etablera innovativa samverkansformer för kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan akademi, offentliga och privata aktörer.

– Så ska vi skapa nya förutsättningar för stadsutveckling som utgår från medborgarnas behov och är i samklang med ekosystemet, i dag och för framtida generationer, berättar Lise-Lott Larsson Kolessar.

12 insikter för hållbar stadsutveckling

Som ett av flera konkreta resultat av projektet har foldern 12 insikter för en socialt hållbar stadsutveckling tagits fram.

– För oss inom arkitektur och stadsbyggnad handlar social hållbarhet om två olika delar. Dels handlar det om att sätta människan i centrum och att utgå från människors olika behov när vi skapar nya miljöer eller förändrar miljöer. Bygger vi för att integrera eller segregera? Hur skapar vi infrastruktur som stödjer vardagslivet för människor med olika behov som befinner sig i olika livsfaser?  Bygger vi för att skapa gemenskap eller isolering? Men det handlar också om socialt ansvarstagande – att ta ansvar för hur verksamheter, miljöer och produkter påverkar människor och miljön. Och de konkreta sociala målen för respektive projekt skiljer sig åt beroende på om vi pratar om offentliga platser eller privata miljöer. 

Lise-Lott Larsson Kolessar ser social hållbarhet som ett övergripande mål. Men en viktig förutsättning är att det finns en ekologisk balans i alla projekt, byggprojekt såväl som andra projekt som tär på jordens resurser.

– Det betyder att vi inte kan ta ut mer ur jordens resurser än vad jorden klarar av. Medlet för att åstadkomma det är en hållbar ekonomi. Men i dagsläget är ekonomin inte alltid hållbar, utan vi tar kortsiktiga beslut som leder fel och som varken leder till social, ekologisk eller ekonomisk hållbarhet.     

Materialleverantörerna har en viktig roll

– Materialleverantörerna har en väldigt viktig roll att spela när det gäller social hållbarhet, och det gäller både lokalt och globalt. En fråga materialleverantörerna måste ställa sig är: Hur vet vi att alla parter som varit med och tillverkat produkterna mår bra och har det bra i sin vardag, både arbetsmiljömässigt och materialmässigt? Och även hur produktionen påverkar den lokala miljön. Människor ska ju inte bli sjuka av materialen när de utsätts för dem. White kan föreskriva material men inte alltid styra vilka material som väljs i byggprojekten.

– Vi försöker uppmuntra våra kunder att också ställa sociala krav vid upphandling och det är många som gör det nuförtiden.

Våga bryta mönster

Lise-Lott tycker att det är mycket viktigt att vi låter systematiskt arbete med social hållbarhet ta större plats i framtiden. Hon menar att tradition och gamla vanor, och att man inte tänker sig för, är hinder för att social hållbarhet ska bli verklighet. Hon tycker att det är ett glädjande steg att Byggvarubedömningen (BVB) år 2016 tog fram ett bedömningssystem utifrån aspekten social hållbarhet. BVB ser systemet som ett första steg att hjälpa materialleverantörer att börja arbeta med frågeställningen i sina leverantörsled vid upphandling av material etcetera.

White har en rutin som de kallar för hållbarhetsanalysen, som i korthet kan beskrivas som att de i alla projekt ställer frågor kring hållbarhet. Det kan handla om såväl hållbara materialval, som att beakta frågor som rör hälsa och välbefinnande samt jämlika villkor och delaktighet. Dessa kan sedan delas in i ett antal underrubriker och frågeställningar beroende på typ av projekt, om det handlar om en enstaka byggnad eller ett helt kvarter. Det handlar också om att alltid ifrågasätta normen, för vem eller vilka bygger vi? Hur bygger vi en god stad för människor med olika förutsättningar?

Lise-Lott menar också att om man har social hållbarhet som grund när man tar beslut kommer det att löna sig. Människor som mår bra, känner sig sedda och blir lyssnade på trivs och vill bo kvar och vara med och utveckla sitt område. Så kan de bidra till att stärka den sociala hållbarheten, vilket leder till en positiv spiral.

Alla måste bry sig

I den bästa av världar, där fler aktörer jobbar systematiskt med social hållbarhet och får skörda frukterna av det krävs det, enligt Lise-Lott Larsson Kolessar, att alla parter som är inblandade i samhällsbyggnadsprocessen är delaktiga.

– Vi gör vad vi kan, som till exempel att intervjua människor i bostadsområden där det ska ske förändringar eller byggas nytt. Några frågor vi ställer oss är: Vad finns det för kunskap och befintliga värden, vad vet människorna som bor i områdena om vad som är värdefullt och vilka behov finns det?  Men det viktiga är ju sedan att man tar tillvara den kunskap som finns och hur den tas in i projekten.

Lise-Lott anser att det finns många aktörer som har kompetens inom området, men att den inte arbetas in systematiskt i hela stadsbyggnadsprocessen. Hon lyfter fram odling som ett verktyg att stärka social sammanhållning bland grannar, vilket i sin tur kan leda till ökat socialt nätverk och i förlängningen bidra till ökat socialt kapital.

– Odling gillar jag skarpt. Människor som inte känner varandra och som stoppar fingrarna i jorden och möts över yrkesgränser och kulturgränser sammanförs genom odling. Det verkar funka överallt. Att boende har tillgång att odla blir nog standard i de flesta bostadsprojekt i framtiden. Odling är heller inte kostsamt för fastighetsägarna.

Samhällsekonomiska vinster

Enligt Lise-Lott Larsson Kolessar ger områden där människor har samma förutsättningar, oavsett bakgrund, stora samhällsekonomiska vinster.

Den socialt hållbara staden är kanske en utopi, men en socialt hållbar stadsplanering handlar om att ta hänsyn till människors olika behov och att se till hur resurser fördelas mellan olika områden. Att skapa goda livsmiljöer för alla människor. Storstädernas segregation ger stora negativa sociala konsekvenser, både på individ- och samhällsnivå. Vi vet att det är samhällsekonomiskt olönsamt. En mer blandad stad, där människor med olika ekonomiska och sociala förutsättningar har chans att mötas i vardagen, ta del av varandras nätverk och arenor, skulle förmodligen innebära att samhället ser annorlunda ut.

 – Min vision för arbetet med social hållbarhet är att vi ska ta med det i alla våra beslut. Då kommer vi skapa goda förutsättningar för ett hållbart samhälle där människor trivs och har det bra tillsammans. Och det kommer löna sig för alla - samhälle, företag och individer.

Se filmen med Lise-Lott Larsson Kolessar

Läs fler artiklar om hållbarhet:

• Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan
• Christina Lindbäck, hållbarhetschef på NCC

Länkar:

• Södertörnsmodellen
• Byggvarubedömningen
• White Arkitekter
•